Jag har haft ett långt beroende av AC/DC, nånstans i början av 70-talet nånstans. Då jag skrapade ihop pengar att köpa en Kassett med AC/DC, en låt som präglat mig var och är: It is a long way to the top, if you wanna rock´n roll. En låt som fortfarande är bra att lyssna på.

Jag har samlat en del plattor genom åren, men det har varit glest nu på sistone, jag får skärpa till mig. Men det finns mer i livet än en platta…..Kanske. Jag började spela dom om och om igen, jag undrar hur mammastod ut, dag ut och dag in, gick bandspelaren varv efter varv.

Det var tack vare den låten jag började spela gitarr, en gitarr som mamma köpte åt mig, jag sparade ihop till en Elgitarr som jag köpte på Hobbex för 200 kronor, HU! Så dyrt, men den funkade bra, men det gick lättare för mig att lyssna och ta efter en att skala efter skala och noter efter noter så min karriär som musikläraren blev kort. Jag satt hemma och hörde på band och tog efter och tog ut, tillslut blev det något. Jag köpte en el orgel, gud! vad dn lät bra! En sån skulle man ha, nåja min såg inte ut som Jon lords i Deep Purple, men vad gjorde det och snart började jag skriva egna låtar och det gör jag än idag, mer eller mindre bra, men vad gör det?

Livet är bättre med lite musik, eller hur?