När jag liten köpte vi ägg av Emil, huset mitt i byn en bit upp. En 1 kilos kaffe burk bar vi hem det vita och dyrbara äggen, utan dom blev det ju ingen pannkaka! Och för farmor var det nog en stunds avkoppling
och en stunds oss damer emellan snack, själv satt tyskt och väntade på den magiska dörren till matförrådet öppnades.

Tålamod krävdes för det dröjde innan skåpet öppnades så äggen kunde omsorgsfullt läggas i papper, ett papper för
varje ägg, ömt ner i kaffeburken. Jag blev alltid bjuden på mjölk, vilket barn säger nej till mjölk?
Och farmor betalade och hon lade försiktigt pengarna i burk i kryddhyllan.

En gång långt senare tyckte farmor jag stor nog att gå och köpa äggen själv, burken, pengarna i botten och kassen.
Och jag gick dit, som vanligt var backen väldigt lång, men Emil var ute och i hagen stod hans fjording, den ville man ju alltid
klappa och sen få kolla in Emils sadel, för mig var det en märkvärdig sak. Han var alltid snäll och man fick gå in och kolla sadeln, nu idag vet jag att det var en militär sadel, modell: gör väldigt ont i baken! ………

Efter hon tagit pengarna och samma procedur, pengarna i burken och tillbaka i kryddhyllan, lade hon i alla ägg
i papper och lade dom i kaffeburken. Förmanade mig att gå med dom försiktigt! Tja, ni vet hur det går med en
6? åring….. Mamma såg mig komma svingandes burken runt och runt. Hon blev förskräckt och tänkte: det var dom äggen det!
Farmor var ännu mer skärrad, men på något vis hade dom klarat sig helskinnande, för Brita lade in dom omsorgsfullt i burken, hon hade varit med förr. Men jag fick aldrig gå själv igen…….