Äntligen lite normalt här i Sverige, jag känner framtidshopp ingen. Så skönt att kunna leva “som vanligt” igen, vad nu normalt är? Jag undrar om vi kommer att lära oss något av detta elände. Jag tror inte det, när ekorrhjulen börjar rulla igen så jäktar vi fram igen med stormsteg utan tanke på natur och pengars värde.

Jag kommer att få tävla igen, det har dock varit lite tävlingar under pandemin, det får man vara nöjd att några vågade genomföra tävlingar, löpar tävlingar för mig ett sätt att komma ut och få lite näring i livet. Träffa likasinnade som gillar att springa. Att tävla i veteran idrott, det är som en familj. Roligt och man mår bra. Vad mer behöver man?