I vårtid inträder tankarna bakåt i tiden
På tider som flytt, på vänner som är i himlen
Tider som skänkt mig själens frid
Och danat mitt sinne till ärlig strid

Skänk mig hopp om en framtid och ett mål
att följa hela sommaren,
De kristnas symbol vill jag höja högt
Dagarna komma och dagarna försvinner
Bara minnen kvar i höstmörkrets kväll

De värmer mitt hjärta och glädjer mitt inre
Ändå känner jag ett stygn av smärta
Avskedet känns så svårt att hantera
allt det varma blivit gult och hårt

Bruset från skogen, vindens varma fläkt
Skogar som låg i grönskande dräkt
Staden i fjärran och vackra sjöar
Kyrkklockors larm som rusar i takt med avskedet