En dag på en fjällvandring på mitten av 90-talet? kom jag från Vålådalen ner till Bottenvalls fäbodar. Och det första som jag såg som gjorde mitt “gamla” hjärta glatt för en dam i mina bästa år. Det var barn som badade och lekte vid vattnet. Man såg glädjen i deras ansikten. Jag tänkte: Framtiden har en trevlig barnaskara!


Dom badade och låg där nakna som Gud skapade dom. Då en kom en pojke fram: Ska inte tant bada? Du ser så svettig ut! Vi har hallonsaft med oss, vill du ha? Vem kan säga Nej till en sådan gåva? Vid min ålder har man fått nått som kallas blygsel. Sakta åkte alla kläder av, försiktigt smög jag ned i vattnet, Skönt! Måste jag säga. Ut kom en av barnen vadande med ett glas gott och kallt hallonsaft, livet är förunderligt ibland och härligt! Jag kände mig som barn på nytt, vi är ju trots allt alla barn av naturen.