Det var en gång grön ballong
som träffade en gul
Den gula satt på en balkong och grät

 
Hon satt där bunden i en tåt
och ville komma loss
Den gröna sa sluta gråt
till himmelen jag för oss

 
Han löste hennes band och sa
med första nordan bris
Mot ljusblå himmel steg de
att frysa ner till is

 
De höll vandra i hand och log
de hade tusen meter kvar
att leva
sen dog de båda
som ett lyckligt kärlekspar