Att leva kräver lite tillit till att ska funka utan problem. Men problem kommer ibland i livet, när man klarat av dom så är man starkare, i alla fall jag.

Ibland undrar jag: När jag växte upp hördes det inte så ofta att folk dog av hjärtattack som nu, ibland känns det som det är en epidemi som aldrig tar slut, cancer fanns ju även då, då kallades kräfta hos oss i byn. Dör folk i onödan? P.G.A allt mer stressande och allt livspussel och krav? Kanske bör vi sänka kraven? Och börja ta det lugnare! Behöver vi alla prylar och nyaste mobilen, nyaste bilen i världen som står på kryckor?

Så många goda människor dör i onödan idag! Kan du Gud istället ta lite avskum?