I härbärget fanns inte plats
Bara en krubba kunde de få
I en natt, då världen var mörk och stum
du låg där på stallets

Med ögon fyllda av himmelsk glans
med hus som var mjuk och len
Och oskuldens skimmer som kring dig fanns
var som en glorias sken

Kring stallet med golv utan sten och mull
du lycka och ljus tycktes strö
du barn, som dock måste lida och dö
Så var din var din rena gestalt

den sällhet som kringstrålar dig
så skulle vi fly från det onda, från allt
som här förmörkar vår stig