Jag är besviken på vissa. När jag flyttade sade dom: Vad bra nu bor du närmare och vi kan komma och hälsa på. Och en sade: Nu är du närmare, då kan jag komma och hjälpa dig om det är något. Visst! Nu 3 år senare kan jag konstatera att dom bryr sig inte ett skit! Ingen kommer och hälsar på! Tack och lov för min son och barnbarnen som kommer.

Jag borde byta släkt! Går det? Nä, men det vore roligt om nån brydde sig om mig. Dock har jag kontakt med äldsta brorsbarnet och hennes familj, vi ringer då och då, eller sagt jag ringer! Vore trevligt om nån ringer mig! än hon.

Så besviken är jag! Ibland blir jag ledsen att jag inte är något mer än en nån som man inte bryr sig om, Hallå! JAG FINNS!