Min flytt blev bra för mig och mitt liv, men jag trodde i min okunskap att mina två brorsdöttrar skulle
vara mer intresserade att träffa mig eller rent av hälsa på. Men icke! Jag verkar inte exitera för dom, det gör ont
i mitt hjärta. Det är tråkigt när dom inte vill höra av sig, jag har försökt höra av mig, men jag ger upp.
Som tur är finns det en son som gärna hör av sig:) Så kul att vi kan komma närmare varandra.


Livet är för kort att gräma sig över småsaker även om en del saker gör ont! Men när jag får tid nästa år ska jag
åka till Finland, jag har ju stor släkt där, c:a 40? Kusiner nånstans och Börjes son och familj i Åbo på vägen dit.
Livet är vad man gör det till, vill man ha tråkigt liv? Vill man ha ett liv full av spänning?
Jag gillar sommar, vem gör inte det? Allt blir så mycket lättare då, när man har havet nära, kan jag åka till en strand
och sitta och lyssna till havet. Vårt hav.


Blev det bättre? JA! För mig, jag trivs och mår bra, sen får världen utanför göra vad den vill:) Jag har det
bra! Livet är fullt av överraskningar och äventyr, jag har bara börjat!
Blev det bättre? Ja, men med ett trist inslag att mina brorsdöttrar inte vill veta av mig, det gör ont. Men vad göra åt det?