Då och då blir det sörja i hjärnan och jag blir rädd! Jag blir rädd att ligga ensam och dö och ingen kommer och hämtar mig till sista vilan, min hjärna spökar och vill att jag tänker på det som inte bör hända inom en snar framtid. Jag borde ju leva länge med den träning och med min livslust.

Jag vaknar och det känns som om jag inte sovit ordentligt, jag försöker med en kopp kaffe och det brukar inte hjälpa för fem öre, det enda som hjälper är att somna om en stund till. Jag vill inte ha dumma tankar!!! Så sluta nu hjärna, jag vill inte ha dom dumma tankar du förser mig med, kanske går det byta hjärna?