Lite svårt att skriva om min egen far. Min far skötte Ottsjöposten efter att ha tagit över från farfar, Erik. I den lilla kuren nedanför farfars hus. Kallt var det, hade ofta extra element på under dom bistra vintrarna, jag vet inte om jag har fel, men nog var det kallare förut? Folk kunde komma en halvtimme före han öppnade, bara för att stå där och höra senaste nytt och skvaller, dåtidens facebook och Svensk damtidning i ett och samma förpackning.

För mig var det roligt att sitta i fönstret i köket och kolla in vilka som stod där, jag fick inte lov att gå till posten förrän sista halvtimmen, det gick ju för det mesta men nu inte var hemma smet jag dit och satt inträngd med dom största öron man kunde ha. Ibland blev det varmt efter ett tag på vintern när det var trångt och fullt av folk. Och Anders i pers kom med sin gula trehjuliga moppe och gjorde en elegant sväng uppe hos farmor för att sedan parkera vid posten, lite på sidan för att inte vara i vägen. Ibland kunde det komma nån turist som inte förstod den oskrivna lagen, man parkerar nere på vägen och gick upp. Ibland kunde det stå uppåt 5-7 bilar i rad därnere.

Far sorterade posten i fack, sedan sade han: Affären och en kom och tog allt, Anders i pärs, och han gick fram och tog sin post och dags tidningen, vilken man hade, ÖP eller LT kunde ingen se då far vek dom snyggt. Det var lite prestige i vilken tidning man hade. Och alla ville gärna se om man sosse = LP, blå = ÖP. sen fanns det ju undantag från den regeln.

När sommaren kom kunde det bli mer post då stugägare fick sin post i Ottsjö, och med dennes dags tidning från där dom kom ifrån. Dagens nyheter = Kom från Stockholm. Var ju säkert tyckte jag. Och många turister passade på att fylla på med kontanter så dom kunde handla. Dåtidens bankomat som fungerade alla dagar utom Söndag.

Ibland kom det någon med ryggsäck och far lade i posten till vederbörande.

Min far sprang och tävlande ihop med Daniel Edh och jag tävlade också, med jag gick många tävlingar som var långa, det fanns inte särskilda tävlingar för barn, det var samma sträcka för alla. Jag gillade att tävla, det mest varje helg, det fanns gott om tävlingar på den tiden. Och mamma körde bilen och läste någon bok, hon hade alltid med 2-3 böcker att läsa som hon lånat på bibblan. Min far var snäll och vi stod nära varandra som det bör när man är pappas flicka. Vi gick även mycket på fjället och Daniel var förstås med på äventyren.

En enda gång såg jag honom arg, det var när det var nån fest i byn och Farbror Stig i fyllan började slåss med någon. Och far gick emellan och sopade till farbror så blodet sprutade ur näsan, och gav den andra en utskällning, han blev nog nykter av den utskällning! På 60-talet var far ovanlig, han var hemma pappa och far tog hand om mig. På skolan när det var föräldrar dagar så satt det kvinnor och kvinnor i rad och far i sin rutiga kavaj med lappar på ärmarna som modet föreskrev och dom andra i klassen var avundsjuka på mig, Min pappa är aldrig hemma sade dom, jag förstod inte vad det var för märkligt med det.

En gång när jag var liten och satt intryckt i ett hörn, alla var där och längst ut satt en turist med en grå bankbok, dåtiden Swish/ bankkort. Han satt tyst och lyssnade på allt skvaller. Tillslut hade alla försvunnit då reste han sig upp lite försiktigt gick han fram och frågade lite nervöst: Kan jag ta ut
lite pengar här? Vist det går bra svarade far, tog en blankett och sade: Fyll i denna och hur mycket som önskas. Han tittade på turisten som var nära gråten och sade: Jag har glömt körkortet hemma i Stockholm. Far tittade på honom, kan du fixa någon som kan tala om att du är du? Javisst svarade mannen och gick ut och ropade: Solen ros kom hit! Högt och tydligt, in kom en kvinna med en frågande min, Far frågade: Är det här XXXX (namnet minns jag inte)? Ja svarade damen och han är väldigt glömsk också sade hon lite med glimten i ögat. Han fick sina pengar. Och på den tiden skrev man i boken, uttag + kronor Kvar kronor. Dåtidens legitimation kontroll.

För Valde var det nog att få prata en stund, fast han inte fick nån post, men bar hem dagstidningen troget åt sin bror. Anders i Pers satt ofta utanför i sin trehjuliga moped.

Pappa tävlade högt upp i åren, han sprang helst maraton på äldre dagar. Och cyklade till fäbodvallen även när han var gammal. Han var min bästa vän, ja mamma får inte glömmas. Pappa jag älskar dig, vad tycker du? Det har gått bra för mig här i Karlshamn.