I sommarens soliga dagar
när tuvorna sjuder av liv
Det smäller i skogar och hagar
och bryter av sparvens kiv

I jorden de nyfödda ligger
och blott några dagar de är
och om mera mat så de tigger
men moderna finns ej längre här

Hon sparkar med benen i gräset
och blöder ur trenne små hål
och jägaren ser henne kräset
och pulsådern henne ger stål

Hon lämnar det jordiska livet
och längtande ungarna små
Och illdådet smärtsamt är skrivet
när döden dem sakta fått nå
de Dödsdömda