Dessa grubblerier anses normala enligt utvecklingsschemat för människor. Varför grubblar vi så mycket?
Tänker jag för mig själv, det blir ju ingen bättring av det. “Nähe! sade jag högt åter till verkligenheten!
Och dom övriga tittade undrande på mig. Och jag genast faller i melankoli och medömkan. Det är så synd om
mig tänker jag för mig själv, men säger Högt: ” Varför har alla andra finare hus än jag? Och dom andra
tittar på mig med ett stort frågetecken i pannan. Men skärpt dig! Tänker jag, jag är ju på läger och ska vara seriös idrottare, Idrottare faller aldrig i grubblerier, då är karriären slut!

Jag konstaterar att jag bra på springa, men den där Jörgen som viskar: Ska vi ses ikväll? Jag fattar inte! Vaddå ses!
för att springa en mil till Alvaret vi två, eller?

Jag kommer att bli bättre löpare för det är bara jag och killarna på lägret, som tur är bor jag en bit bort,
för mycket av killar går mig på nerverna med sina hormoner som dansar salsa med mig, som jag inte vill
dansa med någon av dom, jag dansar inte tänker jag, jag är 22 år och ska bli Sveriges nästa stjärna, det är viktigare än allt annat.
Och jag faller in i grubblerier igen, tänk om…………

Skrivet under Skrivarkursen, lektion: Dialog:)