Det Brinner!

Det är varmt ute! jag förvisso trivs alldeles utmärkt. En del har det jobbigt,
men varför klaga? Sommaren är för kort för att man ska gå och vara satkärring eller satgubbe.
Jag minns när jag var väldigt liten, hur liten minns jag tyvärr inte, men jag var så liten att om pappa var borta för
länge så var livet en Katastrof. Min far och Daniel bort i byn, var brandvakt på olika håll, då det var
stor brandrisk och varmt. Och det brann skog både här och där. Det var inte ett riskfritt jobb. Många med far gjorde det frivilligt.


På ett ställe dom vaktade, det här var för mobilen och alla nymodigheter, Började det brinna, då sprang far 2 mil
till en fjällanläggning och larmade medans Daniel grävde för fulla muggar.
En annan gång då det började brinna fick dom bokstavligen springa för livet framför elden, men efter några? mil
kom dom till en tjärn och dök i och satt i vattnet några timmar tills det slutade.
Så att det brinner är inget nytt för mig. Men vart tog all beredskap vägen?

Previous Post
Next Post
Nu bloggar hon