Döden har alltid varit en följeslagare för mig, men jag har inte valt Herr Död! Ingen du vill ha vid din sida, om någon ens vill?

Så många har dött genom åren, vänner och bekanta och det gör ont varje gång, men jag har svårt att utrycka det i tal, jag går in i mig själv och stannar där i skydd av mörkret tills jag känner mig redo att fortsätta. Så många som dött i onödan av mina vänner, känns ibland hårt när jag minns dem alla. Ni är inte glömda, jag minns er då och då och undrar vad ni skulle ha varit idag? om ni levt.

Döden är närvarande i hela världen ordentligt idag och i framtiden? Kan vi bara sia om, vad vill detta otäcka virus som vill att vi ska dö en förtidig död i onödan. Men virus finns alltid i vår närhet, men vi dör inte av de flesta av dom.

Tycker Gud att vi är för många? Tycker Gud att vi behöver en näsbränna? Och tänka om vårt slösaktiga liv? Men än är det inte över fast många tycks tro det och åker till fjällen och trängs istället! Dom borde veta skäms!!! Dom tar inte ansvar för oss alla, vi som sitter här och och undrar om jag törs gå och handla. Ta ansvar och stanna hemma, dumskallar!