Fakta om dressyr :

Dressyr är en ridsport med det huvudsakliga syftet att göra hästen användbar och angenäm att rida och att främja samspelet mellan ryttare och häst.

Den nuvarande ridsportens dressyrridning är en klassisk ridning som har sin grund i militärens krav på praktisk ridning från 1800-talet fram till militärens “avhästning” under mitten av 1900-talet. Man har under senare år gjort om Tävlingsreglementet till att passa en modern form av dressyr som bland andra äldre “ryttmästare” helt tar avstånd från.

Dagens dressyrryttare rider, och dagens dressyrdomare dömer, till fördel för de som rider på ett sätt, som bland andra äldre “ryttmästare” anser vara “bakom hand” (se förklaring nedan).

På tygeln utan samling, i skritt

På tygeln något samlad, i trav

På tygeln något samlad, i galopp

Vid dressyrtävling ska hästen ridas enligt Tävlingsreglementet (TR); “Halsens och nackens resning skall anpassas efter hästens utbildningsståndpunkt och så att huvudet närmar sig lodplanet med nosen något framför lodlinjen genom ögat.” Detta är en förutsättning för att få hästen “på tygeln”. Kännetecken för samling, förutom nosens placering är att nacken alltid är halsens högsta punkt, att bröstryggen höjs, att länden är välvd samt att bakbenen placeras längre fram inunder hästen. Ju längre in under hästen bakbenen placeras, desto mer samlad är hästen och ju mer samlad hästen är desto mer vikt placerar den på bak partiet. Hästen ser därmed ut att ha sänkt bak partiet och höjt frampartiet. Dagens dressyrdomare och ryttare som tävlar i grenen dressyr tolkar Tävlingsreglementet (TR) på ett annat sätt än man gjorde förr. Förr ansåg man att det enda rätta var att rida hästen med dennes mungipa i lodlinjen genom ögat. Även om hästen reds med nosen i lodlinjen genom ögat, så var det så att säga “bakom hand”/inte “på bettet”. Förespråkare för den äldre tolkningen kallar sin ridning Klassisk dressyr. Numera kan man se att hästen rids, under både träning och tävling, oavsett land eller nivå, oftast med nosen i eller bakom lodlinjen genom ögat, “bakom hand”/inte “på bettet”. Detta anses ge en onaturlig form som kan vara skadlig för hästen. En extrem variant av ridning “bakom hand/inte “på bettet”” kallas roll kur, och anses av många som rent djurplågeri.

Hur man samlar hästen enligt Tävlingsreglementet (TR); “Samling uppnås och utvecklas genom att bakbenen med mjukt böjda leder engageras framåt under hästens kropp, varvid en tyngdpunkts förflyttning sker framifrån och bakåt. Detta åstadkommes genom att ryttaren under korta men ofta upprepade moment aktiverar sina framåtdrivande hjälper (säte och skänklar). Därvid drives hästen framåt mot en mer eller mindre stillastående hand, som fångar upp en del av rörelsen framåt för att åstadkomma eftergift i bakben, rygg, hals och nacke och därmed en efter hästens utbildningsståndpunkt och byggnad väl avvägd resning av hals och huvud. Med andra ord “stämmes hästen av” mellan ryttarens framåtdrivande och förhållande hjälper, varvid s.a.s. en del av rörelsen framåt “släppes igenom” så mycket att hästen bringas röra sig i just det tempo, som ger dess gång avsedd takt och balans. Samling erhålles således ej genom ett förkortande av tempot genom en enbart förhållande eller dragande hand, utan i stället genom ökad framåtdrivande inverkan med säte och skänklar mot en mjukt förhållande, uppsamlande och avstämmande hand med syfte att engagera bakbenen djupare under hästens kropp. Samling får sålunda ej förväxlas med långsamt tempo.”

Vid tävling i dressyr är målet att hästen skall visa fria och spänstiga gångarter varvid ekipaget skall vara såpass samspelt att inga hjälper skall synas, utan det skall verka som om ekipaget dansar fram tillsammans.

Ekipagen tävlar i diverse klasser med huvudindelningarna som brukar göras enligt följande:

  • Lätta klasser: LC till LA där LA är det mest avancerade. Innehåller rörelser såsom: volter, tempoökningar/minskningar, öppna, sidvärtsrörelser, bakdelsvändning, ryggning, halt.
  • Medelsvåra klasser: Medelsvår C, B och A. Sluta, galoppombyten, förvänd galopp, galopp-piruett, bytesserier.
  • Svåra klasser: Bland annat S:t Georges och Grand Prix, till exempel byten i vart och varje steg, piaff och passage.

Dessutom förekommer så kallade kursprogram där ryttaren skall rida ett egenkomponerat program till egenvald musik med utvalda rörelser.

Kur

Rörelser inom dressyrridning

  • skritt
  • trav
  • galopp
  • halvhalt; en övergående samling av hästen under rörelse varigenom steget för ett ögonblick förkortas och att hästen täcker mindre mark, vilket inte är riktigt samma sak som att minska tempo.
  • ridning på volt
  • ryggning
  • vändningar; framdelsvändning och bakdelsvändning
  • skänkelvikning (enklare sidvärtsrörelse)
  • skolorna; öppna, sluta, förvänd sluta (svårare sidvärtsrörelser) där hästen rör sig ställd i nacken och böjd i bålen under ökad samling på dubbla spår
  • piaff; en taktfast hög, mycket samlad trav under knappt skönjbar förflyttning framåt
  • passage; en samlad kadenser ad trav med höga, taktmässiga rörelser under tydligt vilande i steget
  • piruett; helomvändning på bakdelen i samlad galopp

Rörelser som numera endast tränas och visas vid till exempel Spanska ridskolan i Wien

  • levad och passad; där hästen i maximal samling sänkt bakdelen så mycket att framdelen med böjda knän lyfts från marken i jämvikt.
  • croupier, hopp på stället varvid hästens fram- och bakben ska vara starkt och lika mycket krökta
  • courgette; där hästen med sänkt bakdel, upplyfta framdel och starkt böjda framben utför ett flertal hopp framåt på bakbenen
  • blotad; hopp på stället varvid hästens fram- och bakben ska vara starkt böjda och bakbenens hovar riktade bakåt
  • kapriol; där hästen stegras och bakbenen stöter ifrån, varvid hästen lyfts upp i luften; vid dess högsta punkt (då kroppen är horisontell) görs en kraftig bakåtsparka.