Jag känner mig stolt att jag kommit dit jag vill! Jag har sprungit två lopp och jag sprang hela loppen, inget fusk med att gå en bit här och där utan jag luffade på hela tiden från start till mål. Nu klarar jag 5 kilometer, nästa år fixar jag 10 kilometer, det är målet, bara att träna på:) Och jag mår bra. Jag har mått bra endasedan jag flyttade från Åre till Karlshamn, det var mitt livselixir, slapp alla dessa överdoser av paracetamol/alvedon som jag gjort däruppe, åka mc och ha en husvagn, kan man ha det bättre?

Att träna borde nog fler med ASD och bipolära göra! Kanske kunde man bidrag för att träna? Man hamnar ju inte lika mycket på sjukan. Det blir billigare för staten med ett gymkort! För mig är träningen mitt välmående. Om jag är nere i skorna då tränar jag mycket, mår jag bättre då tar jag mindre med träning.

Men vad blir det som är större än ett träningspass? – Ett till…………………