Jag tänker på Moder Teresa och när vi på skolresa var i Indien. När vi i var Calcutta på hennes hem för döende person. Som 17- åring fick man en kalldusch av verkligen. Och vi fick förmånen att träffa Moder Teresa.
Hon var så mild och go, en verklig Gud tjänare. Om fler var som hon skulle nog världen se ut på ett annat sätt idag! Vi fick gå runt och en gammal man låg där och sträckte ut handen åt mig, jag satt mig ner hos honom. Han såg så lycklig ut, resten av gruppen hade gått vidare och saknade mig inte förrän lunch.
Då blev det panik, dom trodde jag hade smitit igen, men dom hittade mig vid den gamle mannen och det var första gången i livet jag såg en människa dö. Jag är det så vackert att kila vidare, då kommer jag aldrig att vara rädd när det är min tur!