Igår satt jag och funderade på tiden och vad som hänt med många jag känt från förr, att tiden är idag. Många fina människor jag känt som inte fick vara med så länge, hur har dom det där uppe? Har Gud plats för alla?

Tiden går vare sig man vill eller inte, man får göra det bästa för att hänga med. Att ta hand om sig själv på bästa sätt, att få tid för att leva fullt ut. Jag tar hand om mig med träning och löptävlingar, ja nästa år då, peppar, peppar ta i trä! I år blev det skrot, inget att göra åt.

Jag har känt många genom åren som inte fått vara med och leva livet fullt ut, jag är privilegierad! Som får leva och jag tänker inte missa en minut. En del har gått bort av cancer, j*vla cancer:( och alltid dom trevligaste som cancern tagit. varför gör dom inte något åt det? En jag vet har misskött livet, genom helt enkelt ätit sig död, trist! på en sån härlig kvinna, men när man är deppad är det lätt att äta som tröst. Inte den första vad jag vet, jag var på väg åt det hållet med, men jag vände på livet och jag vill inte tillbaka. Samhällets oförmåga att göra något åt det, trots hjälp så får man lov att äta sig till döds! Kanske borde man kunna omyndigförklara folk och få in dom på hem och få hjälp? Kanske inte hela livet, men tills man kan sköta sig och har mening med livet, maten funkar. Men i Sverige får man äta sig till döds utan nån gör något.

Det är hemskt att se en medmänniska gå på torget som ett vrak, kan man inte göra något? Tvångsvård, det borde inte finnas i vårt land! Det borde inte finnas hemlösa i vårt rika land!

En enda ros

En enda ros är kvar
En röd lysande ros
som inte vill dö
Står ståndaktigt kvar
Vägrar dö
hyllar livet och solen
Sträcker sig upp
vill nå solen
En enda ros
står kvar när sommaren är slut
Jag tar varsamt upp den med roten
Nu står den i mitt fönster
Och ler mot mig
Jag vill leva!
Jag vill vara din enda ros i livet
en enda ros i mitt fönster