En person som betytt mycket för mig är Keld Legind. Han är nu borta sen en tid tillbaka. Han var som en extra far för mig. En person att prata med, en person man kände sig sedd av.
Han kom till Ottsjö ungefär samtid som när jag flyttade hem. Med sin familj. Det är svårt att beskriva i ord vem han var.
Han körde hundspann i Ottsjö, och var utan pengar kunde man komma och fråga: Behöver du
inte lite hjälp i hundgården? Sen mockade man och sedan det bästa av allt. Fika med snack.


Sen fick man en slant som man kunde köpa nått som man önskade. Han räddade många pojkar som
samhället hade gett upp hoppet om. Den sista killen mins jag väl.
På hans lastbil, stod det stora bokstäver: Detta är Höger sida, På andra sidan: Detta är vänster sida. Lite försiktigt frågade jag, vad för står det det här? Jo sa han, killen kan knappt vad som är vad, så när ropar: Stojja ska in på höger sidan, så blir det på fel sida, men på det här sättet blir det rätt sida…


Keld var finurlig, det var inget som inte kunde lösas med lite kaffe och en dansk smörrebröd!
Jag tänker på honom varje gång jag står i fönstret i köket och tittar och tycker mig kännas
att han far förbi med sin gröna bil på väg att antigen se till fåren eller hundarna.


Och keld gjorde det Gud sade i verkligheten! En gång var det en turist som skällde och svor åt honom, Keld stod där lugn, jag stod med hakan nere i marken. När turisten äntligen hade slutat. Sa Keld lugnt: Kan du ta om det från allra första början, jag hör så dåligt….