En stjärnklar bris kysser smekande
lätt min vänstra kind.
Min högra kind känner en hand,
jag tror kärleken korsat min farled.

Jag har tappat kursen,
en vilsen själ har längtar tillbaka i hamn.
Mitt roder styrs av en lätt bris,
jag tror bestämt att nån ligger bakom detta.

Blå är skyn, blått är havet,
en lagun bland alla andra.
Har jag snurrat ett månvarv runt och runt,
kärlek vilken bedrövelse det är!

En stjärnklar bris
Ger huden värme och nyans
Livets små korn av ödmjukhet
ger kärleken en bris av lycka