Oj, vad hemskt… läser i dagens blaska om en kvinna i England som låtit plastikoperera sig 26 gånger under en 20- årsperiod, till en kostnad av 2,5 miljoner kr. Allt för fåfängans skull, det är bara hennes fötter som är orörda av kirurgerna.

Den dag då Plastikkirurgerna kan komplettera sina skönhetsingrepp med att operera in moduler av intelligens, riktiga emotioner och andra personliga drag i sina patienters huvud kan jag tycka plastikkirurgi börjar bli intressant. Titta bara på alla dokusåpa-kändis-blondiner och andra kändisar som stolt visar upp sina “nya” bröst för veckotidningsfotograferna… komplettera med intelligensmoduler där så hade operationerna inte varit fullt så misslyckade.

För många år sedan nu råkade jag leka med en prislapp som hade lossnat från något, den kan ha suttit på någon solkrämstub eller så. Jag klistrade fast den på en tjejkompis Silicon bröst när vi låg och solade. Det höll på att göra ont, riktigt ont… Beloppet på prislappen föll inte bröstägarinnan i smaken och hon blev besviken att jag inte uppskattade hennes exponerade bröst mer än så.

Människan är personlig med sina skavanker och brister, ofta är det personliga drag som gör en människa vacker och charmig, inte ett slätstruket stelt perfekt opererat, Botox indicerat ansikte som utstrålar noll personlighet, ingen är helt perfekt och så ska det vara. Det finns så mycket annat som är viktigare än en plastik-kirurg-perfekt kropp, hela personligheten med humor, empati, glädje och humör.

Min polare brukar skryta med att hennes bröst är “äkta” – jag är inte så imponerad över detta, visst är dom fina men jag är mer imponerad att hon inte är så fåfäng – och som sagt var, det finns andra kvaliteter som är viktigare