Farfar var en viktig person i mitt liv. Och hans middagslur det var ett måste varje dag, samma tidpunkt. Mitt bästa minne av farfar. Kanske borde vi dagens samhälle ta en middagslur och sluta ögonen en stund? När unga är stressande vart är vi då på väg?

Att farfar var en viktig person för mig nu när jag tänker tillbaka, när han alltid såg till att det fanns uppstekt pannkaka när man kom in och var hungrig efter en rajd med lek utomhus, på den tiden fick man inte leka inomhus, man skulle gör det ute. Så var reglerna. Efter maten en stunds vila på soffan i farfars famn, kan man ha härligare som barn?

Soffan stod vid fönstret i köket och där tillbringade jag farfar mycket tid år att vila och han berättade för mig, nu kommer jag inte ihåg sagorna som farfar eller farmor berättade när jag var liten. Men jag kommer ihåg farfar och soffan som ett kärleksfullt minne i mitt liv.