Förut är ett ord jag inte vill använda så ofta. Men nu känns det rätt. Jag har utvecklats i min hjärna och kropp sedan jag fick igång min träning ordentligt. Och haft P.T som lyft mig över ribban “Det är förbaskat roligt! att träna”. Det är glädje att ha gjort ett pass och man känner att man gjort sitt bästa. Att kunnat få ut lite mer än man trodde min “Gamla” kropp kunde = Är glädje i vardagen:)

Förut hade jag ett problem som påverkade mig negativt till den milda grad så jag drog mig att gå ut. Jag läckte och gå ut då behövde man ett extra par trosor med sig och stenkoll på alla toaletter. Numera är det minne blott. Min övertygelse är att det är träning som gjort det till ett minne blott. Och det ju ett pinsamt problem man gärna inte vill säga högt till alla.

Förut hade jag problem med min Bipolära jag, jag hamnade ofta på psykakuten med överdos. Jag har inte haft ett enda sådant problem sedan jag flyttade och fick igång min träning:) Min kropp hade inte orkat en gång till, numera är det minne blott, jag kan träna bort ledsen likaväl som manisk.

Härmed förpassar vi dessa saker till forntiden och låter dom stanna kvar där, någon tidsresa bakåt är jag inte intresserad av…..