I dagens samhälle så köpa en läder foboll är inget märvärdigt. Men när jag var liten då var det stort att
spela med en läderboll, de flesta av oss fick nöja oss med en plastboll. I Ottsjö var Jan-Erik Göransson en
framåt kille, han startade, Ottsjö IF för oss alla, varje årsmöte var en stor lycka! Jag gick nog inte dit för mötena
utanför Fru Göranssons supergoda fika……
Ärligt talat förstod jag nog inte så mycket av vad som beslutades i föreningen, men fikat minns jag…..

På ett möte beslutades det att det skulle inköpas en Läderfotboll, den fanns sedan för alla att använda när man ville.
Nere på fotbolls planen spelades det ofta fotboll, alla fick vara med, även turister som hade vägarna förbi. Vi småttingar,
Torbjörn, Michael och jag var förstås även vi med när vi kunde eller fick. Jag kom ihåg att Krister Bakken alltid såg till
att vi fick spela med, han låtsas inte hinna ifall oss och målvakten var väldigt dålig när vi kom med bollen.

Idag är det nog otänkbart att inte spela med en läderfotboll. Men då var det stort, men när det hade regnat var bollen inget vidare, det gick knappt sparka på bollen, den rörde sig inte ur fläcken. Ibland när matchen pågått en stund kunde Lena (Naleppa) komma ner med en påse, fylld med dåtiden bästa drick, det var avlånga plastpåsar fylld med läsk, vad de hette kommer jag inte ihåg. Men gott var det.