Min pappa berättade en gång om en sak som hände när han var ung. Det var så att man inte såg med blida ögon på dom som bodde sönna sjön. Alltså, Fångomon, Östra Vålådalen och Vallbo och Vålådalen.

Man hade i hemlighet bestämt att göra upp om saken, om farfar Erik hade fått reda på vad som var på gång så hade han nog fått en omgång av guds nåde. Så en morgon när farfar var ute med hästen cyklade alla iväg, han, Egon, Daniel, Lars-Erik Öberg med flera. Man hade bestämt att vids vägskälet skulle saken göras upp en gång för alla. Från Vålådalen kom Estensson, Nordell och några jag inte kommer ihåg namnet på.

Man möttes och man började puckla och slogs om saken, några eller flera blåmärken senare så gav de flesta upp och det blev oavgjort. Och man cyklade åt varsitt håll. Far hade en blåtira och när farfar undrade sade han: Jag har cyklat omkull. Han vågade inte säga vad dom gjort, farfar dog ovetandes.