Jag längtar till fria vidder
till fjällets skönhet och vyer
Och på dörren jag gläntar försiktigt
Kanske jag stänger den igen i snålblåsten

Jag bor i längtans hjärta och jag
vilt söker näring från fria vidder på fjällets
sluttning
Ett hjärta som fått många törnar
och i smärtan vävs längtan i hjärtat

Jag vill skogens utkanter
och njuta av dess brus av tystnad
Skönhet för ögat i fritt landskap
Där viltet strosar förbi min lägereld

Här har skönheten slagit sin knut om mig
Och mina tankar får vandra fritt
Och fria vidder ger mig lugn och lindrar oro
Från solen jag får näring till ny dag

Fjällets skugga faller över mig
och ger näring åt min själ
Där fria vidder får leva i fria tankar
Där fria vidders tankar vävs till en evig väv