Fru Arvidsson – Gymnastikdirektör
Vid posten som på 60-70-talet låg ovanför vårt hus,jag satt ofta i köket och kollade in alla som gick till posten, dit gick man även om man inte hade nått att hämta, det var vårt facebook, man kunde få nyheter från bort i byn. Om nått hade hänt nere i Undersåker, som vi unga kallade råtthållet, för det var ofta var dimma när man kom över bron, det var som åka in i ett hål.
Om man var i hennes närhet, så tog hon tag i ens rygg och tryckte milt upp ryggen så man stod raklång som en flaggstång, varpå hon alltid sade: Ha ryggen rak, så slipper du framtida ryggproblem! När man var 6-7 år så tyckte man mest det jobbigt, ordet vuxen fanns inte i ens sinne. Men visst hon hade rätt.


Varje sommar hade hon vad vi idag kallar, fika i hennes båthus, men någon båt kommer jag inte ihåg. Hon hade alltid gott om kakor och ett bord utanför för oss unga, så om vi fick några tokryck så störde det inte tanterna där inne. Saft och digert kakfat var gott. Men när man var less så gick man helt sonika därifrån.

Jag beundrade Fru Arvidsson, jag ville bli gymnastikdirektör, idag idrottslärare, hela mitt skolliv var inriktad mot målet. Men mina betyg var inte de bästa så det blev folkhögskola istället. Hon kom till Ottsjö med en vännina, dom gick från Ånn över fjället, hon gillade byn och köpte ett hus i Liljenäset, det finns kvar än idag och ägs av släktingar till henne.


På 30-talet var det inga många kvinnor som hade ett yrkesliv. Så på sätt var hon ett föredöme, men för att ha ett yrkesliv fick offra? familjeliv.Hon var ensamstående i hela sitt liv, hon var även ledare för gymnastik trupp vid ett OS. Hon var tuff och ingen satte sig på höga hästar med henne.Hon var också involverad i andra truppgymnasik grupper för flickor. På den tiden var det inte så vanligt att kvinnor sportade som idag.


Varje morgon badade hon i Ottsjön, det gick rykten att hon badade naken, om det var sant vet jag inte. Han var den första med rygga! som vi allaidag har eller haft, hon handlade, hon hämtade posten och allt lades i ryggsäcken. Stora säckiga byxor eller om det var tränings byxor? Det minnsjag inte, men rejält säckiga och stövlar i alla väder var hennes Ottsjö stil. Hon hade alltid håret uppsatt med 2 styck, typ små kammar, jag såg henne aldrig ned utsläppt hår. Hon var sträng mot oss unga, man skulle vara ordentlig, då blev man belönad med karameller.

Jag glömmer dig aldrig och jag ser bilden framför mig, gående mot posten i dina säckiga byxor och ryggsäck med håret uppsatt med två kammar,din vänlig blick mot oss småttingar trots “räta på ryggen”, du vet däruppe att du hade rätt!