Jag blev besviken igår eller är man bortskämd? När man åkt in till stan, det tar 30 minuter och tänk sig ett jobbigt, men så roligt pass. Där satt jag och ledaren kom, tittade på mig, Är det bara du? Jag svarade: Det ser så ut? men tänkte jag för mig själv, vi kör väl passet ändå, jag är ju här! Tittade på mig och sade: Är det bara du, då kör vi inte! Jag kände besvikelsen gurgla inom mig, men jag vågade inte säga något mer än: Det är trist att träna själv!

Men jag kan ju inget göra om ledaren inte vil!! ,jag är bortskämd med JM som kör även om det är en eller två, men inte han, han sjönk i status hos mig, vi väntade en stund, sen gick vi ut, kände mig tom! Jag gick ut och bytte om och åkte hem, varför träna? När det inte är det man tänk sig? Jag är väldigt beroende att mitt schema stämmer, min ASD kickar in när jag vill ha allt som mitt schema säger, när det inte blir det, då lägger jag av bara.

Jag blev så besviken så jag köpte en stor påse godis som tröst:( Inte bra för magomfånget, kände gråten i halsen komma, men det gör nog ingen skillnad. Ledsen:(