Glöd

Han fyllde mig med förunderlig glöd
och som en stormvind var all nöd i hjärtat borta
Och i hjärtat jag sjöng en sång
om vågskalp och sand strandens värmande sol

Han upplyste mitt hjärtats mörkaste vrå
Och kärleken fyllde varje vrå
Och kärleken var besvarad i dur och moll
och njöt av glöden i mitt inre

Jag gladdes av kärleken och värmen
och jag ett fång rosor skickade per ombud
men en sommarnatt försvann hon
Och sedan dess jag funnit vart han tog vägen

Han var mitt allt och livets mittpunkt
och jag akn inte gå någonstans utan att tänka på honom
Och längtan som aldrig får näring
När sommaren går mot sitt slut

Previous Post
Next Post
Nu bloggar hon