I går kväll glömde jag gå till jobbet.
Jag, inte helt och hållet, men jag glömde komma i tid.
När jag skulle åka softade jag, ingen koll på klockan…
Träffade en arbetskompis på parkeringen,
stannade och filosoferade med honom om livets mysterier.
Inte en tanke på att om han hade slutat för kvällen,
borde jag börjat jobba redan.
Tjugo meter kvar till avdelningen…
mobilen ringde och jag såg i displayen att det var en kollega.
“undrar vad han vill?” tänkte jag…
“ska inte du jobba?” frågade han.
“jooo…” svarade jag, “jag är på väg…”
först då tittade jag på klockan…
hoppsan, en kvart sen.
Det var första gången på 25 år
jag har glömt att gå till jobbet i tid!