Jag träffade honom två gånger. Första gången när pappa passade posten och andra gången var när vi alla var till Vålådalen och stod vid djuren, jag och farfar hoppades att björnen skulle vara så snäll och komma ut, men några Ottsjö bor var inte på hans dagordning.

Vi gick med bestämda steg mot papegojan och stannade för att kolla poolen som jag var sjukt avundsjuk på, jag ville så gärna ha en hemma. Vid poolen stod Gösta i grå träningsoverall med blå bård på och instruerade en atlet och denne sprang iväg, jag tänkte: Jag vill bli en sådan där i träningsoverall. Farfar! Jag vill ha en sån där overall att träna, fick till svar; Ung dam vill så mycket!

Gösta tittade upp mot oss och började gå mot oss, stannade och började prata med farfar, vad dom sade kom jag inte ihåg, men jag hörde ordet Dumle klubba väldigt bra. Och vi gick in i receptionen och jag fick en klubba, jag gick till alla sportprylarna efter stjärnor som tränat i Vålådalen. På fötterna hade han vita tennisskor med låg linning. När jag på eftermiddagen kom hem gick jag till vedboden och hämtade farmors ratade tennisskor, dock väldigt stora så jag löste det smidigt med vila dom dubbel sen var en sportstjärna hos Gösta.

Det var turister o farmors stuga som fotograferade mig skorna, tror dom tyckte det var lustigt, men för mig var det allvar när jag deklarerade att jag skulle bli sportstjärna, nåja det gick ju inte som tänkt….Jag sade jag var törstig och genast vände Gösta åter igen mot köket och hämtade saft till lilla fröken som kallade mig. Efter en stund gick vi till kaféet bortanför sportbutiken och varm chokladmjölk och smörgås med leverpastej, det fick man inte så ofta, så det var mums. Jag minns att det var mycket folk på kaféet. Efter det var det att hoppa in mammas ost färgad Renault, såg ut som en ost, Märta i Vallbo hade även en likadan. När det var kallt så fick man lägga en filt runt benen, värmen var definitivt inte bättre förr. Det var den sista gången jag träffade Gösta, jag var 6 år c:a.