Havsörnen är vårt land största rovfågel. Den har en vingbredd på mellan 200 till 240 cm och en total längd på mellan 70 till 90 cm. Den är omisskännlig på sin stora kroknäbb. Det utstickande huvudpartiet, dom breda rektangulära vingarna och den korta kilformade stjärten.

Havsörnen har varit väl utbredd på hela landet, men under den senare delen av 1800-talet började man utrota den. Främsta anledningen var konkurrens om det slaktbara viltet och fisket. Man gav till och med ut särskilda handlingar om utrotning av vissa rovdjur och rovfåglar.

Vad havsörnen beträffar skulle man om våren uppsöka bon, förgöra äggen eller ungarna samt skjuta föräldrarna om tillfälle gavs. Föräldrarnas uppträdande vid boet är närgånget och dom exponerar sig kraftigt, vilket gav boplundrarna chans att skjuta föräldrarna. Havsörnen drabbades hårt på grund av den sena könsmognaden, snitt 5år. Och bara en unge i snitt per häckningsplats.

Dom koncentrerade häckningsplatserna till höga tallar och strandnära områden, vilket gör det svårt för havsörnen att gömma sig och boet. Havsörnen är också hårt knuten till samma bo år efter år. Detta gjorde att förföljelsen kunde lätt sättas i system. Under 1900-talets början stammen kraftigt reducerad längs ostkusten, endast ett fåtal örnar fanns kvar vid isolerade insjöar.

Denna dramatiska minskning gjorde att röster höjdes för att freda örnen, 1924 fridlystes örnen. I och med fridlysningen började en sakta återhämtning av den majestätiska fågel. Förföljelsen minskade och häckningsplatserna lämnades i fred.  Antalet häckningar på ostkusten uppgick 94st på 1950-talet.

På 1960-talet uppkom ett nytt hot och stammen minskade till 81st och så lågt som 56st på 1970-talet. Detta nya hot var miljögifter som DDT och PCB. Vid nedbrytning av DDT bildas en stabil produkt av DDE som påverkar skalltjockleken, en undersökning har visat äggskalen mellan åren 1951 till 1976 var i genomsnitt 17% tunnare. Prover från sältran har visat 20-30 gånger högre halter av DDT och PCB under den aktuella tiden. PCB inverkar på fågeln så att den blir steril.  Deformeringar i skelettet förekommer också. DDT och PCB kan också ingå i ett ömsesidigt  förhållande, då de verkar flera gånger högre än var för sig. Det har påvisats att DDE halten är flera gånger lägre i äggen från Lappland. Vilket pekar pekar på att miljögifterna har kraftig inverkan på häckningsframgången stammen har.

Under 80-talet stabiliserade det sig och en liten ökning skedde. Det är resultatet av vinterutfodring med giftfri föda. Det har ökat ungfåglarnas överlevnad och antalet lyckade häckningar ökade. Det häckade det mellan 70 och 100 par på ostkusten. Hela 80-talets havsörnar uppgick då till cirka 100 till 150 par, varav 1/3 o Lappland och 2/3 delar på ostkusten.

Under 90-talet och till nu har Havsörnen återhämtat sig mycket bra och finns nu om man har tur att beundra i det blå.