Jag sjunger i sakta vemod
min törst och hunger
Sakta river muren
inom mig
En mur utan vila
Tristessens mur knackar på
i vemod
Jag förblöder

Tills tiden gnakt sönder
mitt inre
till Ingenting
Sårbar yta
inre i uppror
Så för blir jag till ytan
“men hon ser ju så glad ut”
Men jag gråter
så ingen ser

Och önskar ett annat liv
Kanske i nästa liv?
min själ
till Ingenting

Jag sjunger i sakta
vemod
för den som vill lyssna
Därute finns det fler
som har
trasig själ
som jag
för dess inre
är hjärtats vemod
Så långt och trist