Hjärtats vemod

Jag sjunger i sakta vemod
min törst och hunger
Sakta river muren
inom mig
En mur utan vila
Tristessens mur knackar på
i vemod
Jag förblöder

Tills tiden gnakt sönder
mitt inre
till Ingenting
Sårbar yta
inre i uppror
Så för blir jag till ytan
“men hon ser ju så glad ut”
Men jag gråter
så ingen ser

Och önskar ett annat liv
Kanske i nästa liv?
min själ
till Ingenting

Jag sjunger i sakta
vemod
för den som vill lyssna
Därute finns det fler
som har
trasig själ
som jag
för dess inre
är hjärtats vemod
Så långt och trist

Previous Post
Next Post
Nu bloggar hon