När det var höbärgning i Ottsjö var alla i farten. Algot var dock en trist en! Man fick inte vara på höskullen när han körde in hö, han körde ända in. Men hos Emil gick det bättre. Där fick man vara och hoppa i höet
bäst man ville, roligast var det när det kom hö ner från en stor trumma fäst i taket, då levde vi rövare. Han hade en maskin som han kunde från utsidan lägga i höet och sen med luft så for det upp på höskullen. Och han
gillade nog oss ungar. Vi fick härja och samtidigt blev höet utspritt på höskullen. Hans fjording gick varv efter varv och vid varje stopp vid höskulle fick han en tornister på huvudet, troligen med något gott, havre kanske? Jag gillade redan då hästar.

Höet skulle in för alla, på den tiden fanns det oss, Emil, Algot som hade jordbruk och Erik ast i gåla. Det var oftast ett varmt och slitsamt göra, vi, far och jag var dom sista som bärjade hö på gammeldags vis. Vi hade även
ibland vår häst till hjälp då jag hade fjordingar och islandshästar.

Det var till att hjälpa till när man blev stor nog att hantera en kratta, farmor i en rad, jag i andra och gubbarna slog ner höet och efter det krattats så kom farfar med vår fjording och körde ihop höet och lade det nära
hässjan, där vi kvinnor oftast mamma lade upp det. När jag var 9 år var det jag som körde fjordingen, eller om det var tvärtom, han kunde nog det i sömnen skulle jag tro, ihop med stor räfsan som drogs av hästen, släppa av
vid hässjan för att läggas upp, när farfar slutade med häst. Då var det far och Stig som fortsatte med får och höet. Jag har dock inget minne av att Torbjörn krattade när vi växte upp.

När jag flyttade hem från Stockholm och tog hästarna med mig, det var inte populärt hos Stig, han var en gång på fyllan och sade: Han skulle skjuta mig och hästarna, jag blev så arg att jag ringde polisen och han blev av med gevären. Och fick villkorlig(hände flera gånger, men det är en annan historia) dom för hoten, efter det låste jag alltid stallet! Han var tyvärr inte snäll när han drack. Men efter några ? år så såg han att jag inte försvann och hästarna var kvar, höll på med islandshästar i Ottsjö i 18 år (totalt 32 år). Så hjälpte han till med att bärja höet, det gick till så att mor och jag alltid höll hos på motsatta sidan om Stig, eftersom hur vi än gjorde så var det fel, han rev även ner höet vi lade upp och lade upp en gång till, far var härdad och sade inte ett ord. Jag fick i alla fall hö…..