När man är på ett lopp, där satt jag på gräset och surfade lite på mobilen. Bakom satt tre herrar av grå tinningars charm. Äntligen ett lopp sade dom, jag höll med dom fast jag vände mig inte om. Det är skönt att det blir normalt igen. Man behöver komma ut och få springa lite.

Den förste sade: Jag har så ont i vaden! Tänk att det aldrig går över! Jag tänkte tyst: Om du har så ont, varför springer du då ett lopp?

Den andre sade: Min rygg gör så ont, jag kan knappt gå! Jag tänkte tyst: men du kan springa!

Den tredje sade: Jag har sån huvudvärk, det går aldrig över! Jag tänkte: Det är nog inte så farligt eftersom du kommer till en lopp!

Det är nog deras hälsings fras! Dom kanske mår bättre när dom sagt vilka krämpor dom har tänkte jag. Efter det började dom prata om loppet och vädret, det bra väder och jag höll med där vid mid min mobil. Livet blir bättre när man får springa lite tänkte jag och gick till starten i sällskap med herrarna, vi sprang, dom? Dom såg jag inte röken av…..