Ibland går det överstyr. Här sitter jag med gråten i halsen och undrar varför!?? Jag bara känner mig så nere. Som tur är går det rätt fort över, jag botar min nedstämdhet med promenad med vovvarna. En stilla promenad i vacker skog omkring botar ens gråt.

Ibland som i dag fick jag ont i vaderna efter träning, AJ….AJ!…..Men det går ju bota som tur är utan ett besök på akuten. Men jag har fortfarande muskler som jag inte visste jag hade.

Så nu tar jag en promenad……Adjöken på ett tag……:)