Ibland blir folk så arg på mig. Själv förstår jag inte varför. Alla som jag känner har alltid talat om att jag har/är: Bipolär och Alsberges samt
Jag efter Mc olycka har en mindre hjärnskada, vad nu mindre betyder har aldrig någon läkare talat om för mig.
Min hjärnskada gör att  jag måste alltid läsa Aftonbladet för att se vilken j*kla dag det är! Och jag förstår inte alla saker
som har med vardagen att göra. Sen när nått går emot mig gör bipolära jag att jag försöker självmord. Hur många jag gjort? Jag slutade räkna
vid 17??st. Min läkare sa senast för 6? år sedan, om jag gör en till så har jag inga njurar kvar! Så jag försöker hålla mig vid liv.
Jag har bara en vän, min barndoms kompis. Alla andra har tyvärr gått bort genom åren. Jag hade även Beathe och Keld Legind, båda är nu borta.
Jag saknar dom verkligen så det gör ont i hjärtat. Dom kunde man alltid få en kopp Kaffe och lite “skitsnack”. Innan Beathe dog så pratade vi
om att åka till Tanzania tillsammans, men det blev aldrig av.
Ensamheten tär på en. I Ottsjö blev det ensamt sedan dom gick bort. Jag funderade i 2 års tid vad jag skulle göra, var hos mäklaren 1 gång före
denna här gången som jag inte fullföljde. Jag vågade inte ta steget. Men mådde allt sämre, tänkte för mig själv, 1 år till sen får livet vara för min del.
Jag tog tag i det och flyttade till Karlshamn. Jag vill gärna leva ett tag till! Samtidigt orkade jag inte en gård, jag mådde dåligt över att det
växte igen mer och mer.
Ibland känner jag, sådana som jag förtjänar inte att leva!!
Men Karlshamn verkar bry sig om oss. Känns skönt:) I nästa vecka kommer dom och pratar med mig om vad jag behöver. Det jag behöver är hjälp
med maten, att göra matlådor för en vecka. Jag glömmer annars bort att göra mat. I Åre på slutet blev dom snål så varannan vecka blev det att
äta makaroner alternativt ostbågar när jag blev hungrig. I somras blev det väldigt mycket ostbågar, det kom ingen och hjälpte mig på 2 månader!
Jag hoppas att jag får det bättre här, än skit somrar. Och inte vågade jag säga något heller, jag är fan att somrar blir skit!! Och vem ska jag säga det till?
När folk säger: ta ditt ansvar! OK, men hur gör man det? Det mesta hur man uppför sig i sociala sammanhang har jag tittat på andra och härmat dom,
om dom gjort fel, då har jag lärt mig fel…
Efter min MC olycka blev det väldigt jobbig när det mesta försvann med min svarta intergralhjälm, kanske lite vett med? Men vissa saker förstår jag
bara inte, det där med att utrycka känslor, jag har för några år sedan kommit på hur man kramar någon igen. Så hur gör man ansvar???
Sorg, det är svårt! På begravningar har lärt mig att uppföra mig. Men hur ska jag sätta ord? När det gör ont inom mig. Vet i tusan om jag
törs skaffa fler vänner. Dom dör ju efter några år eller så……