Ibland måste man ändra på saker, nu tar jag tag i min situation, som består av att titta på TV eller datorn och gör något åt det. OK,  Ottsjö är vackert, mentalt sätt!  men vad gör utsikten? om det är trist och ensamt?
Och ingen att umgås med, att ta en fika med? Det är rent ut sagt: Urtrist tillvaro!! Efter funderat fram och åter i 2 år, gör jag slag i saken, jag flyttar söderut, något jag alltid velat göra, men inte haft ork  att ta tag i saken.
Med flytten så kan jag göra saker jag inte haft råd med häruppe, det är dyrt med gård för en sjukpensionär! Vilket inte många förstår, många tror man badar i pengar. Om så vore fallet har jag varit borta för länge sedan och låtit gården förfallit.


Nu har jag tagit tag i saken, det är med skräckblandad förtjusning jag genomför saken, i Tisdags var mäklaren här och tittade och vi kom överens om detaljerna.  Jag sticker inte under stolen med att jag får bra betalt och med det får jag ett hyfsat ställe i Kalmar/Karlshamn!

 
Och det är så spännande! Och min magra plånbok kommer att må bättre! Livet är kort, så om jag inte gör det jag vill nu, så vad är nu? Ottsjö: Ottsjö i alla ära, men påstå att jag älskar byn är fel, det är mer eller mindre nödvändigt ont!
Jag flyttade hem från Stockholm  för att det blev billigare att ha häst! Det är som det är!!!!


En gång:
Det var en tid sedan nu 
Då vi kunde vandra hand i hand i ljum och varm skog
Och kärleken blommade fridfullt i varje fönster
En gång för länge sedan
I en blomstrande dal där fägringar stod i blom
Där livet visat ömhet för oss
Kunde ni inte låta förbli så?
En gång för länge sedan var livet som en dans
Livets ros dans som levde i varje hörn av livet
Livets hårda törnevals
En gång människan tar livet tillbaka
Och blir vad den en gång var 
Blir den han är
Utan snorkråka och förljugenhet
En gång kanske….
skriven 1973, reviderat 2017