Vaknade nångång vid 4.00 snåret med en konstig dröm snurrande i min hjärna, ibland blir det rejät konstigt när hjärnan har snurr. Jag var på nån kurs som var överfylld med folk, det var rent ut sagt trångt. Vid första lektionen fick jag syn på en gammal barndoms skolkamrat, som jag inte sett röken av sedan vi gick ut ur Racklöfska skolan, då man var 16 år. Vi nickade mot varandra igenkännande.

Efter en stund ute så var vi tillbaka i salen, jag fick inte den platsen jag hade så jag satte mig mitt emot en kille, men läraren tog minasaker och flyttade dom til len ledig plats längre bak och jag blev sur, när jag blev sur, brukar jag bli det ordentligt. Jag rusade ut under ord som jag inte återger här. Alla satt och glodde, men sade inget.

Då sade min barndoms kamrat högt: Hon är Autiskt! Låt henne sittadär hon vill! Läraren gick ut efter mig, sen tyckte katten att nu borde tanten vakna…………….. Det gjorde jag! Och jag vet inte hur det slutade eller vad för kurs jag gick på.

Ibland tror jag hjärnan rensar ut genom konstiga drömmar.