Sakta smyger indianerna nerför backen från Högåsen, smyger tyst förbi Hotellet. Inga fiender i sikte! Försiktigt, försiktigt trampar mockasinerna i gräset. AJ! Gustav, huga bakom granen, Gustav stannar upp, tittar runt, skakar på huvudet går vidare. Indianerna tittade på varandra, puh! Nära ögat att ett blekansikte fick syns på oss! Sakta reser sig indianerna upp och smyger vidare, hyssjar åt varandra och ser krigsmålningen i Tomahawks ansikte, fjäderskruden sitter på hövding Crazy horse som den ska, pickadullerna sitter i hölstret och bågen och pilarna är med. Sakta nerför mot Fjällhotellet och affären, huga! Ett blekansikte går ut från affären, jag tar pickdullen ur hölstret och siktar och ett blekansikte mindre. UGH, svarar Tomahawk, vi måste vara försiktigare!

Inga blekansikten när vi försiktigt smyger genom gräset, bort från silver hästen som åker förbi oss, vi hukar och smyger vidare, Tomahawk tar mig på axeln, ett blekansikte! Oj, Anders i pers, inte bra! Vi ligger i gräset medans blekansiktet går vidare. Vi reser oss och smyger förbi hotellet och helt plötsligt står ett blekansikte mitt emot oss! Fara, fara, han säger: Vad gör ni? Vi svarar: Vi dödar fiender, han nickar förtroligt och ler och går in genom dörren på hotellet. AJ! vi måste vara tystare! Det var nära ögat att ett blekansikte fick oss! UGH! svara crazy horse, vi skulle haft hästar, ja, svarar tomahawk.

Vägen är fri från blekansikten, vi tar oss försiktigt ner till Ottsjön, UGH! Säger tomahawk, ett blekansikte badar, jag tar bågen och spänner och ett blekansikte försvinner i djupet av Ottsjön, det är bra dag sade crazy horse och tittar på pilen med gummitoppen, ja, svarade tomahawk, vi har klarat av många blekansikten idag! vi fortsätter uppåt igen och ut kommer Bojjan och ropar: Saft och bulle? Ingen indian kan säga nej till det efter en hård dag på prärien. Hon sätter ut saften och fat bullar på bron åt oss, vi mumsar i oss och tar och fyller på från tillbringaren. Gott! Tack snälla tant Bojjan säger vi i kör.

Efter mättad mage så smyger vi längs olas bäcken försiktigt, steg för steg, sakta, lyssnar om det är några fiender nära. Olas bäcken brusar och Tomahawk säger: Vi får inte gå för nära! Farligt! Det kan ligga ett blekansikte i nån krök och vänta på att eliminera indianerna, UGH! Svarar crazy horse, vid vägen, smyger vi på mage, ålar försiktigt upp
mot vägen, tittar upp, blekansikte kommer gående, säger tomahawk, vi lägger oss platt på marken så vi inte syns. Blekansikten får inte se oss! Hon går förbi och säger: Vad gör ni i vägkanten? Jag tar upp pickadullen och siktar, pang! Ett blekansikte mindre! Hon står ovanför oss och tittar ner på oss, att Ingrid inte förstår att vi är indianer! Hon ser oss i ansiktet och ler stort, aha! Då ska jag inte störa! Och går vidare med ett glatt leende.

Vi reser oss, vi har ingen lust mer så vi går upp till Torbjörns far Algot som sitter på farstukvisten och tittar på oss, men säger han! Vad har ni ansiktet? Ser du dåligt! svarar Torbjörn det är krigsmålning! Varpå Algot skrattar högt! Och går in och hämtar ett handfat vatten, ni går ingenstans förrän ni tvättat er! Vattenfärgen rinner längs kinderna och magin är borta. Jag tar vedträet ur fickan och slänger tillbaka det på vedhögen och bågen går samma väg.

Torbjörn = Tomahawk, Crazy horse = Kristina, barn som lekte, någongång 60-talet vi var 5 eller 6 år, vi hade i alla fall inte börjat skolan.
Ingrid i lejda, Anders gärdeman, turister okända. Bojjan i hegre, Gustav Bergstedt