Mina barndoms samer, så varma och båda älskade barn. Jag träffade dom oftast på somrarna jag var hos farmor i fäbovallen, där var jag vare sig jag ville eller inte. Dom kom ofta in på kaffe hos farmor,
jag var varje gång så imponerad av Dorra, han tog alltid en rejäl nypa med salt och lade i kaffet innan han förnöjt drack och slutade med lite smackande och med en macka med hemgjord ost så var Dorras lycka gjord.

Båda var ofta till Skårsdalen och kollade att renarna hade det OK, Dorra var dräng åt Ingemar. Ibland kom bara Dorra. Han var vad jag vet ensamstående och bodde i ett litet strax vid vägen mot Nulltjärn och var en sann barnvän, trots saltet. Dorra hade alltid ett lasso snett på kroppen. Och en kväll när jag frågat honom säkert 10 gånger vad det var,
gick vi ut och han visade och sen hur jag skulle hålla för att träffa hässjan, som han nyss träffat, det gick ju inte så bra för en 4-5? åring, han höll i och vi kastade, han samlade ihop och vi kastade upprepade gånger.
Men nå lassokastare blev jag inte. Efter en stund ropade farmor: Kvällsmat och båda dök in och kände doften av god mat och Dorra åt som han aldrig fått nån mat. Efter maten och kvällskaffet var det en stunds sagor
som denna gång hölls av Dorra, som berättade vajjan som gick på fjället, mer kommer jag inte ihåg. Jag stretade emot men tillslut så somnade jag, nästa morgon gick jag till baracken mitt på Bottenvallen och Dorra gjorde sig iordning för en promenad hem till Vålådalen.

Min far gick in ofta in till Dorra då han var till Vålådalen och pratade en stund.

Ingemar Kråik bodde på vägen mot Nulltjärn, ibland utanför huset var ett hägn med några renar. Han var snäll och älskade barn, i alla mig. Ingemar var ofta han med i Botten vallen från eller till Skårsdalen. Han var renskötare ibland hela sitt liv. vad jag vet. Och när han var hos farmor i fäbovallen tog han ofta upp mig i famnen när dom drack kaffe.

En gång när jag gick i sjuan stod jag vid idag Q8 då Gulf, vid vägen och liftade hem och en bil stannade, tror det var en SAAB? och jag steg in tacksamt, vid ratten satt Ingemar och det gick undan midt sagt medans jag
fick en lektion om hur farligt det var att lifta, vad tänkte jag på? Tyckte han, men en tonåring hör sällan med båda öronen. Och vid vägskälet tänkte jag hoppa av och gå hem, han svängde in och körde mig hem, varpå han tyckte far skulle ha ett samtal med mig om faran att lifta. Som om jag brydde mig, tonåring som jag var, jag liftade nästa vecka igen.
Det var sista gången jag träffade Ingemar han omkom i en skoterolycka, när? vet jag inte, men så tragiskt. En fint hjärta gick till spillo i onödan. Jag fick ett bälte av honom, likadant som far hade, jag har det fortfarande, jag använder det bara vid högtidliga tillfällen. Och jag vill ha det med mig när jag bor i en etta med torvtak!

Ingemar och Dorra formade nog min bild av Samer, för när jag flyttade till Stockholm, blev jag förvånad när jag fick en Blind till lärare för linjer, jag trodde alla hade renar och for runt på en skoter…. En blind som som körde buss! Wow! Han berättade att det bodde mest av alla samer här i Stockholm. Nu vet jag bättre. Jag vet tyvärr inte vilket förnamn Dorra hade.