Ingemar Kråik var en man som älskade barn, jag minns honom som en vänlig man.

Dock en solig Söndag en vår när jag 12? kanske och vi var på utflykt med skotern till Hållfjällets turiststation med jag, mamma och pappa körde dubbelbandaren, Snow Tric. Det var vackert och varmt och gott där bak under det tjocka täcket över benen.

Vi svängde runt vid Hållfjällets Turiststation och där står Ingemar och kliar sig i huvudet och pappa frågar: Vad är det? Min mamma står bredvid vår skoter, Han svarade: Jag hade frun med när jag startade i Ottsjö.
Men hon är borta….
Men säger mamma och genast tillbaka och hämta henne hon är nånstans efter leden, det var väl den du tog? “Jo!” och satte sig på skotern och försvann.

Långt senare när vi fikade hos Arne, varm saft och sedan Choklad mjölk med vispgrädde och en pastej macka, mmm mums:)
Så kom han tillbaka och in kommer dom med en sur tant, väldigt sur…. Mamma hade svårt att hålla sig för skratt. Och dom satte sig ner hos hos, en sur tant sade: Nu får du köpa allt i fika jag vill ha, Ingemar lomande iväg och beställde vad hon ville ha och åt sig själv.

Fortfarande sur berättade han att släden vek sig och hon ramlade av i backen vid Ruth Hedmans och hur mycket hon än skrek då fortsatte han…… Och skidåkare gick ju inte lifta med.