Liften som låg mitt i byn gick över Kalle oh Hildings mark. Det var frid och fröjd så länge Gibo hade Högåsen. Men när han var borta så muttrades det. Dom tyckte det var besvärligt men alla som åkte skidor och dom protesterade med att man fick åka runt hässjorna som stod kvar.

Gibo betalade en slant för liften, men de nya ägarna gjorde inte det, LEO? tror jag det var, det har bytt ägare några gånger. Men dom ville inte betala och då skyllde gubbarna dom på att skidorna förorenade marken.

Men knappast troligt, då hade ju korna dött med, men deras hästar hade det nog inte så roligt, dom stod inne året runt i spilta och tog dom ut dom var det racerfart på dom. Som vi nu vet är hästarna ett djur, som går en bit,
betar, springer vid fara. Men skiten låg nedgrävt nedanför hotellet, det rann rakt ut i jorden, så ibland när man åkt, så åkte man över locken till brunnarna. Hästar gillade dom annars och hade några korna
när jag var liten, farmor och dom delade sommar ladugård ovanför där jag bodde, nu bara en hög ved kvar. Farfar tog hö där på nedre ängen på hotellets mark, ungefär halva tog farfar hö på och inga av våra djur dog. Men när dom fått för sig något gick det inte ändra på gubbarna en millimeter. På slutet av liftens levnad så läckte avlopps brunnarna
rakt ut och ner och då blev det dyrt, dom fick kosta på gratis kommunalt vatten till gubbarna. Jag kommer ihåg det luktade skit under skidorna när man åkt ett tag. Det blev dyrt för LEO? eftersom Hilding hade näsa för juridik och dom fick betala bra och liften saga var slut, jag hatade dom då! Då jag gillade åka utför. Den stod där i 10? år som en fossil av järn.

Kalle och Hilding var bröder till farfar, farfar hade även en bror Jakob som var gift med hon som ägde huset K Duvdahl har nu. Idag skulle nog Kalle fått diagnos med bokstäver skulle jag tro, för han var inte den
smartaste så att säga. Hilding var ute på skogsjobb och försörjde dem. Kalle var hemma och tog hand om korna. Ibland kom farmor och hjälpte till i stallet, jag var med och lite rädd var jag för Kalle, en stor man, alltid
med blå byxor oh bussarong. Roland bodde där under många år, han var som en son i huset. Dom älskade korv det var som lördags godis för dom, jag undrar om dom åt något annat? Jag såg inget annat. Hilding klippte även karlarna i byn för en slant och hade man med en sup så gick nog klippningen extra fort.

Utanför huset ligger en stor sten, det var ju roligt att vara på för oss satungar. Varje gång kom Kalle ut och sade högt: Ni får inte vara där, om vi inte gick frivilligt kom han ut och jagade bort oss, det dröjde inte
länge förrän vi var tillbaka och lekte på stenen. Dom var nog rädd att något skulle hända oss.

Farmor och jag var ofta dit när jag var liten och hon passade mig, vi satt där på sofflocket, där han även sov, i rummet innanför bodde Hilding, det drog överallt. Men dom åt korv oh farmor stickade medans jag satt på golvet
framför spisen och värmen for genom min kropp. Kalle levde länge och bodde på ålderdomshemmet i Mörsil. När dom gått bort skulle vi städa, vi upptäckte snart inget slängs i onödan….. Mjölk förpackningar förpackade i varandra, trasiga strumpor, trasiga saker snyggt förpackade i plastpåsar, vi hade fönstret öppet oh utanför stod Far och Stig oh eldade
allt eftersom vi slängde ut, jag kom ihåg att det tog nästan en dag. Vi hittade endast en handuk!……