Kalle och Hilding, bröder till min farfar var tacksamma objekt för tre bråkstakar, Torbjörn, Michael och jag. Av nån underlig anledning så var det förbjudet att sitta och leka på stenen utanför deras hus.

Allt som är förbjudet är ju roligt… Så fort vi inte såg nån gubbe, så var vi där och lekte. Och ut kom Kalle i språngmarsch efter oss, men han var ju inte nån snabb springare, så vi sprang åt tre håll, skrek: Kalle, Kalle på spången… vilken han avskydde…..