Känslor beskriver mycket hur man är eller inte är. För oss med ASD är det inte lika lätt. Att vara kär så roligt, men hur man känner man det? Inte alltid självklart för oss. Att känna den som alla beskriver, härliga känslan och att gå på moln, nix inte med oss! AHA, säger vi, inget mer? Fattas det något tänker vi?

Att känna sorg, för de flesta en känsla av saknad och gråt i hjärtat för de flesta, för oss: Så trist, den/det dog! Så är det inget mer med det, men inombords går vi bitar utan förstå varför.

De som förstår mest är en hund eller katt, för dom kan vi vara den vi är utan att ta på en mask! Livet är lättare då. Och andra i vår omgivningen tycker vi är kalla typer som inte känner något….. Det sluter vi inom oss djupt inne, någon gång kommer det ut och då är det bäst för alla andra att stå långt borta! Vi är dom vi är – acceptera oss!