När jag var olydig liten busunge sade alltid farmor: Akta dig! om du inte uppför dig kommer knytta och tar dig! Hu så hemskt! det ville man ju inte, dessa små hemska figurer. Och enligt farmor bodde dom under stora stenar, så jag försökte verkligen se var dörren på stenarna var, och jag undrade och undrade hur dom kom in under eller i stenen.

Farmor sade: Dom är en tumme hög, hör med stora öron, mer än dom borde. Har alltid ett gott öga till barn. Men tycker inte om vuxna för dom har förlorat känslan och leklusten. Knytta är små, men kräver att man är artig och är ett snällt barn. Knytta kan höras ibland en sommarnatt när solen står i mol1nen. Då har dom fest.

Dom kan ställa till oreda ibland för dom har leklusten kvar, det är inte så uppskattat av de gamla, när det blir oreda i skafferiet som dom omsorgsfullt städat. Dom gillar att ställa till det om dom kan. Men ger man en skål med varm mjölk på skafferiets golv i en tallrik så blir dom på gott humör, dom kan inte dricka ur koppar, dom når inte upp!

Dom är känsliga och ibland lite stingsliga av sig, gillar inte när ungfolket vänslas på hö logen ,då kan dom busa till och försvinna med ett eller flera klädesplagg, till de älskandes förtret. Att gå hem naken önskar nog ingen. Men knytta skrattar åt dom i flera dagar.

Om du möter en flera knytta uppför dig och gå åt sidan på stigen, för dom har dålig syn och ser kanske inte dig. Och inte vill du väl störa hårt arbetande knytta?

Barn däremot ser dom alltid med ett vakande öga, deras hjärtan fylls av värme, särskilt om barnen uppför sig väl. Då håller dom koll på dig så du eller ni kan leka i skogen och följer dig hem. Dom vandrar oroligt bakom dig ända till dörren, men du hör dom inte, med du känner att dom är med dig, du vinkar glatt åt din lilla följeslagare som nöjt går hem till stenen och de andra knyttan väntar, smakar girigt på gammel knyttas mat med aptit, för det var mycket att göra idag.