Kompost Ibland är man sig som en enda stor kompost hög.
Man lägger på och på, rester och mer rester.
Blir större och större.
Och som Bipolär så känner man sig ibland som gammal kaffesump! utan större sammanhang och värde när det är använt!
Att ständigt jobba med att mota negativa tankar ut hjärnan, tar på krafterna.
Men man måste ju gå vidare, en dag för en dag.
Att försöka att inte ta åt sig när folk skäller på en.
När man som man är, rakt på sak. För att käften är glapp och man är ärlig.
Men man inte alltid skylla allt som kommer ur munnen på sina sjukdomar, i mitt fall Bipolär/Aspergers syndrom.
Att man måste inte säga allt man vill!
Att inte deppa ihop, träna och träna så mår man inte som Kompost hög!
Nu blir det svårare med Maten för mig, kommunen är less på mig.
Så nu blir det äta nån gång per vecka!…..
Jag försöker och försöker, men det där med Mat. Är problem.
Nåja bättre än inget alls.
Dom vill inte komma och hjälpa mig laga mat en gång per vecka.
Jag är så ledsen. Men får göra det bästa av det hela.