Kryddgården låg mitt i byn och drevs av Ingrid Aronsson och hon var en berömd bildkonstnär. Hon var en vänlig kvinna, hon hade kryddgården mitt i Ottsjö, två timrade hus och bostaden ovanför. Man kunde
oftase henne med ett staffli utanför huset och när någon kom så gick hon ner till husen och man kunde se vad som fanns, mest hantverk, souvenirer, mattor och lite kläder i det andra huset, där också vävstolen fanns.

En gång gick farmor och jag dit med bestämda steg, jag skulle få köpa något, vilken lycka! Vi gick in och Ingrid visade smycken, nej! Bläh! Vi gick till andra huset, där fick farmor syn på byxor, prova tyckte farmor, jag tittade på gabardin byxorna, dom ska du ha tyckte farmor. Men jag hade fått syn på ett bälte och blivit förälskad. Det uppstod en tyst dragkamp, jag vann vi gick därifrån med ett läderbälte med Marlboro mönster, jag visste inte då
vad det var och hade nog inte brytt mig, det var jättefint oh troligen billigare för farmor….
Jag har det kvar än idag, hållbara ting förr.

Hon gav en stor typ: Matta till bystugan, den hänger nog där än idag skulle jag tro, hon gav även Harriet och Solveig sommarjobb, jag var där engång när Solveig jobbade oh jag var äldre då, räknade slanten, jo! Det räcker och mitt första egen köpta smycke införskaffades, har tyvärr inte kvar det idag. Men stolt var jag. Turister kom i buss för att gå på Kryddgården, ibland stod det rader av bilar.

Många gick nog dit bara för att prata lite. Hon gick bort alltför tidigt, hon var bosatt i Västerås oh bildlärare. Jag har gått många gånger förbi och tänkt på Kryddgården och alla vackra ting som såldes där.